Vätecyanid, HCN, även kallad cyanvätesyra eller blåsyra, är en färglös gas eller vätska med en kokpunkt 25,7 °C och med lukt av bittermandel. Ett äldre namn är cyanväte. Ämnets upptäckt publicerades 1782 av den svenske kemisten C.W. Scheele. Scheele erhöll vätecyanid genom upphettning av berlinerblått först med kvicksilveroxid och vatten, därefter med svavelsyra och järn och, slutligen, destillation. Han kallade den erhållna syran berlinerblåsyra, vilket senare kom att förkortas till blåsyra. Vattenfri vätecyanid framställdes av Franz von Ittner 1809.

Vätecyanid kan lätt bildas genom surgörning av natrium- eller kaliumcyanidlösningar. Salter av vätecyanid kallas cyanider. Beteckningen cyan (från grekiska κυανοῦς kyanos, "blå") infördes av Joseph Louis Gay-Lussac.

En del växter innehåller cyanogena glykosider som kan brytas ned till vätecyanid, exempelvis bittermandel och bittra aprikoskärnor eller färsk maniok (kassava). Även körsbärskärnor och till och med äppelkärnor kan frigöra små mängder av vätecyanid.

Mer Info: sv.wikipedia.org