Europeiska unionen har sina rötter i upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) efter andra världskrigets slut. Efter ett misslyckat försök med att bilda en försvarsgemenskap, fokuserades samarbetet istället på ekonomiska och energipolitiska frågor. En ekonomisk gemenskap med en gemensam marknad bildades 1958 och tio år senare fulländades inrättandet av en tullunion. Det var dock först 1993 som en fullständig inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital förverkligades, med en gemensam valuta och en monetär politik från och med 1999.

Utvecklandet av det europeiska samarbetet har skett successivt genom antagandet av nya fördrag. Denna process har till stor del varit beroende av de nära relationerna mellan Frankrike och Tyskland, som formaliserades under Charles de Gaulles och Konrad Adenauers tid genom undertecknandet av Élysée-fördraget den 22 januari 1963 och som ytterligare stärktes genom Aachenfördraget den 22 januari 2019.

Europeiska kol- och stålgemenskapen bildades på initiativ av den franske tjänstemannen Jean Monnet och Frankrikes utrikesminister Robert Schuman. Den 9 maj 1950, numera känt som Europadagen, lade Schuman fram ett förslag, Schumandeklarationen, där han bland annat hävdade att ”världsfreden inte kan upprätthållas utan konstruktiva insatser mot hotande faror” och att ett enat Europa var en nödvändighet för att undvika nya krig.

Mer Info: sv.wikipedia.org