Hur gammalt ska ett föremål vara för att definieras som en antikvitet?

En antikvitet, är ett äldre, kulturhistoriskt intressant tillverkat föremål, exempelvis möbler, vapen, konst eller hushållsföremål.

Med antikviteter syftades ursprungligen på föremål från antiken som under renässansen och framåt samlades av europeiska kungar och furstar. Andra "fornsaker", sådant som idag klassas som fornlämningar, ingick ofta i samlingarna, särskilt från 1700-talet. Redan tidigt samlar man även medeltida handlingar och föremål med kopplingar till medeltida adelsätter.

Under slutet av 1700- och början på 1800-talet börjar intresset för folkkonsten att öka, och föreställningen att folkkonsten rymde rester av influenser som annars inte gick att spåra i skriftliga handlingar gjorde att intresset för fornsakssamlandet ökade. Den snabba samhälleliga förvandlingen i slutet av 1800-talet medförde ett ökat intresse för insamlandet av rester från en snabbt bortdöende folkkultur.

Framåt sekelskiftet 2000, då intresset för föremål från 50-, 60- och 70-talen ökade, samtidigt som intresset för äldre föremål minskade, blev också intresset av att upprätthålla gränsen 100 år mindre. Många handlare och samlare håller dock fast vid gränsen 100 år som gränsen för när ett föremål bör kunna betraktas som antikvitet. 100 år (i vissa fall 50) fungerar också fortfarande som gräns inom lagstiftningen, när det gäller exporttillstånd för vissa typer av kulturhistoriskt intressanta föremål.