Stora Chicagobranden, på engelska The Great Chicago Fire, var en brand som mellan 8 och 11 oktober 1871 ödelade stora delar av staden Chicago i USA. Branden startade i eller i närheten av en lada hos familjen O'Leary på DeKoven Street i stadens sydvästra delar vid 21-tiden, söndagen 8 oktober 1871. Branden spred sig norrut över de centrala delarna, på tisdagen kom det regn som hjälpte till att få kontroll över den.

Det uppskattas att 300 människor dog och ungefär 100 000 människor blev hemlösa. I brandens spår förekom plundring och annan laglöshet vilket ledde till att undantagstillstånd infördes som kontrollerades av militär. Undantagstillståndet varade i flera veckor efter branden. Efter branden infördes strikta regler för nybyggnationer som ledde till höga stenbyggnader och senare de första skyskraporna. Återuppbyggnaden gav staden ett ekonomiskt uppsving och kraftig befolkningstillväxt. När branden bröt ut bodde omkring 350 000 människor i Chicago, nio år senare bodde där en halv miljon och 1890 hade staden mer än en miljon invånare.

Före den stora branden var Chicago uppmärksammat för sin grönska och staden var känd som the Garden City ("Trädgårdsstaden"). De höga kontorsbyggnaderna, som särskilt byggdes i de centrala delarna som kallades The Loop, förändrade stadsbilden. Husen gjordes högre med modern teknik att man konstruerade dem sedermera med den nya stålskelett-metoden och byggde in hiss.

Mer Info: sv.wikipedia.org