Kurfurste, titel för de furstar i Tysk-romerska riket som från 1200-talet hade rösträtt vid val av romarnas kung och från 1500-talet vid direktval till tysk-romersk kejsare. Kurfurstvärdigheten var den förnämsta i hela riket näst efter kejsaren eller kungen själv.

Tysk-romerska riket var formellt en valmonarki där efterträdaren till den sittande regenten valdes av högadeln och det högsta prästerskapet. Cirka år 1200 förvärvade sju riksfurstar (det vill säga vasaller som fått sina län direkt av kejsaren) rätten att vid val av romersk kung avge de första rösterna. Under 1200-talet utvecklades denna rätt till en exklusiv rätt att företa kungaval, en rätt som tycks ha varit fullt genomförd vid valet av Rudolf av Habsburg år 1273. För att få bestiga tronen som fullvärdig kejsare krävdes dock att den valda romerska kungen kröntes av påven; Karl I av Spanien var den sista att låta sig krönas 1530, hans efterträdare antog titeln kejsare direkt efter att ha valts.

Mer Info: sv.wikipedia.org