Schlesiska krigen kallas de tre krig, som 1740–1763 fördes mellan Preussen och Österrike om besittningen av den förut österrikiska provinsen Schlesien.

Första schlesiska kriget (1740–42)

När kejsar Karl VI, den siste manlige ättlingen av huset Habsburg, avled (1740), fann Preussens unge ärelystne kung, Fredrik II, tiden vara inne att förverkliga de mot Schlesien riktade erövringsplaner, som sedan länge sysselsatte honom. Utan krigsförklaring inryckte han 16 december 1740 i Schlesien i spetsen för 30 000 man; utan större svårigheter besattes hela landet; endast några få fästningar höll stånd.

Samtidigt med inryckningen lät Fredrik II i Wien framställa sina fordringar: mot Schlesiens avträdelse var han bland annat beredd att vid det stundande kejsarvalet ge sin röst åt Maria Teresias make Frans Stefan av Lothringen. Men Maria Teresia beslöt att ta upp kampen och sände en här under Neipperg till Schlesien. Härarna möttes i slaget vid Mollwitz 10 april 1741. Det österrikiska kavalleriet var det preussiska överlägset, och kungen själv ansåg redan slaget förlorat, då hans infanteri under Schwerins ledning bragte segern i preussarnas händer.

Mer Info: sv.wikipedia.org