Den barmhärtige samariern eller Den barmhärtige samariten kallas en passage i Nya Testamentet, Luk. 10:25-37, där Jesus berättar en parabel om en överfallen man. Då mannen blivit överfallen av rövare mellan Jerusalem och Jeriko, lät rövarna honom ligga halvdöd. En förbipasserande präst noterade mannen, och vek därvid åt sidan och gick förbi. Likaså kom en levit som vek åt sidan och gick förbi. En samarier (i äldre översättningar samarit) fick se mannen, och fylldes av medlidande. Samariern skötte om mannens sår, och tog honom till ett värdshus, där samariern betalade för mannens vistelse. Den barmhärtige samariern skulle i Jesus berättelse symbolisera ens nästa, vid tillämpning av sentensen "älska din nästa som dig själv".

Med sin liknelse utmanade Jesus de fördomar som var vanliga. Den vanliga tolkningen av lagen om att älska sin nästa (eller medmänniska) som sig själv bland judarna var att den bara skulle tillämpas på andra judar. När Jesus fick frågan om vem som var deras nästa, ville frågeställarna antagligen få en definition på vilka som inbegreps i den kategorin. Med sitt svar visade han att en i deras ögon föraktad samarier kunde visa sig vara en bättre medmänniska än präst eller en levit som hade ett högt anseende. Han frågade också: "Vem av de här tre visade sig vara mannens nästa?" och fick svaret: "Den som hjälpte honom.", vilket antyder att de inte ville säga rakt ut att en samarier var deras nästa.

Mer Info: sv.wikipedia.org