Prosopagnosi (av grek. prosopon ’ansikte’ och agnosia ’okunnighet’), även kallat ansiktsblindhet, är en diagnos på en ovanligt svag förmåga att känna igen mänskliga ansikten.

1947 beskrev neurologen Joachim Bodamer tre soldater som överlevt andra världskriget efter att ha fått sina hjärnor penetrerade av granatsplitter. Soldaterna hade tillfrisknat men förlorat sin förmåga att känna igen ansikten. Det var även Bodamer som döpte symptomet till prosopagnosi. Fram till 2002 fanns mindre än ett dussin fall av prosopagnosi beskrivna som inte berodde på bevisbara hjärnskador. De fåtal läkare som kände till symptomet antog därför att åkomman var av ovanlig art och berodde på skador i särskilda områden av hjärnan. Det var först genom internet som fenomenet visade sig vara betydligt vanligare än man först trott. Senare undersökningar visade att mellan 2 och 2,5 % av befolkningen lider av prosopagnosi.

Prosopagnosi kan delvis behandlas genom träning. I en undersökning fick en kvinna med prosopagnosi träna intensivt under ett halvår med att känna igen ansikten. Med hjälp av skanning kunde man se att de delar som är involverade i ansiktigenkänning efterhand samarbetade allt mer. Kvinnas förmåga att känna igen ansikten sjönk efterhand, men hon kunde senare träna upp förmågan relativt snabbt igen. Hur många som kan dra nytta av en sådan träning är dock oklart.

Mer Info: sv.wikipedia.org