Romulus var enligt romersk mytologi den som tillsammans med sin tvillingbror Remus grundade Rom den 21 april 753 f.Kr och, efter att ha dödat sin bror, blev det romerska kungadömets första kung med regeringstiden på 753 f.Kr.-716 f.Kr. Enligt legenden var tvillingarna söner till krigsguden Mars och vestalen Rhea Silvia. Som nyfödda sattes de ut för att dö men blev räddade av en varginna som gav dem di.

Romulus och Remus förekommer på olika sätt i de romerska och grekiska sägnerna. Den mest utförliga versionen har nedtecknats av den romerske historieskrivaren Titus Livius, som dog år 17 e. Kr. och alltså levde mer än 700 år senare än sagans huvudpersoner.

När Livius skrev ned den gamla berättelsen framställde han Romulus och Remus som historiska personer men var skeptisk till vissa inslag i berättelsen om dem. Han tvivlar på att det verkligen var Mars som var far till pojkarna och menar att den påstått gudomliga inblandningen kan ha varit Rhea Silvias sätt att dölja att hon brutit mot vestalernas krav på jungfrulighet. Han för också fram en teori om att det inte var en varginna utan en prostituerad kvinna som räddat pojkarna, detta eftersom båda kallas lupa på latin. Kanske, menar Livius, var herden Faustulus den prostituerade kvinnans make.

Mer Info: sv.wikipedia.org