Blockflöjt (engelska: recorder, italienska: flauto dolce) är ett träblåsinstrument av typen spaltflöjt av varierande storlek och stämläge.

Spaltflöjter i vidare bemärkelse är kända sedan förhistorisk tid. Blockflöjten däremot uppstod under senmedeltiden. Den fick sin första storhetstid under renässansen från omkring 1500 byggdes de i tre storlekar men fick senare allt fler storlekar och förekom senare i nio storlekar med längd från 1 decimeter upp till 2 meters längd. Då blockflöjten åter kom på modet under barocken blev de större blockflöjterna omoderna och det var främst den mindre altblockflöjten som användes.

Under senbarocken och rokokon var det vanligt med 4-5 altblockflöjter i kammarorkestrar, men under mitten 1700-talet kom den att ersättas av traversflöjten.

Blockflöjten fick förnyat intresse omkring 1912 då Arnold Dolmetsch på nytt började bygga blockflöjter. Wilibald Gurlitt introducerade blockflöjten i Tyskland under ett vetenskapligt seminarium vid Freiburgs universitet 1921. På 1920-talet kom blockflöjten via Tyskland även att introduceras i Norden. Otto Mortensen författade en blockflöjtsskola på danska, som 1935 översattes till svenska av I. Sahlin.

Sopranblockflöjten har ofta använts som nybörjarinstrument i musikundervisning. Blockflöjter spelar ibland en viktig roll i folksagor, där de brukar ha magisk förmåga.

Mer Info: sv.wikipedia.org