Dikten följer en ej namngiven berättare som sitter och läser "gammal lärdom" som ett sätt att glömma förlusten av sin älskade Lenore (namnet användes tidigare i Poes dikt med samma namn, Lenore). En knackning på hans kammardörr avslöjar ingenting men får hans själ att "brinna." En liknande knackning, något ljudligare, hörs vid hans fönster. När han går för att undersöka detta kliver en korp in i hans kammare. Korpen ägnar honom ingen uppmärksamhet och sätter sig på en byst av Pallas Athena.

Mannen roas av korpens komiskt allvarliga uppsyn och ber fågeln att säga sitt namn. Korpens enda svar är "förbi" ("Nevermore"). Berättaren blir faktiskt förvånad över att korpen kan tala, men den säger inget mer. Plötsligt blir mannen bestört och anmärker att hans "vän" korpen snart kommer att flyga ut ur hans liv, som andra vänner har flugit förut och som hans tidigare förhoppningar. Som till svar säger korpen åter "förbi". Berättaren är övertygad om att det ordet är allt som fågeln kan säga, möjligen inlärt från en tidigare ägare som var otursförföljd.

Berättaren drar ändå fram sin stol direkt framför korpen, beslutsam att lära sig mer om den. Han tänker djupt på detta utan att säga något, men hans tankar vandrar tillbaka till hans förlorade Lenore. Han tror att luften blir tätare och känner änglars närvaro. Berättaren förvirras av att associera fågeln med änglar, blir arg och kallar korpen "ond" och "profet."

Mer Info: sv.wikipedia.org