Gäspning är en kraftig sammandragning av vissa ansiktsmuskler och diafragman, vilket leder till en djup inandning genom den öppna munnen, följt av en kort men djup och snabb utandning. Det är ett vanligt fysiologiskt och reflexmässigt beteende som förekommer redan i fosterstadiet hos många djur, inklusive fiskar, vilket gör det evolutionärt gammalt. Trots att det är stereotypiskt kan det påverkas och är kopplat till muskelsträckning (pandikulation) hos människor och andra djurarter.

Gäspning är ofta kopplad till trötthet, behov av sömn, hunger, sexualitet, välbefinnande och särskilt tristess. Det förekommer hos alla ryggradsdjur, inklusive däggdjur (mindre vanligt hos växtätare än köttätare), reptiler, fiskar och fåglar.

Detta fysiologiska fenomen har beskrivits sedan antiken, till exempel av Hippokrates, som trodde att gäspning hjälpte till att driva ut feber, likt hur en skorsten driver ut rök.

Vissa romerska läkare kopplade hög spädbarnsdödlighet till frekvent gäspning hos bebisar, vilket antydde en dödlig och smittsam natur av gäspning. Hinduer trodde att andar kom in i kroppen genom munnen under gäspning.

Mer Info: fr.wikipedia.org