Midgårdsormen (Miðgarðsormr på fornnordiska "världsormen") eller Jörmungandr (Jǫrmungandr "den väldiga staven") är ett väsen ur den nordiska mytologin. Den tillhör jättesläktet och är avlad av Loke och Angerboda. Midgårdsormen är syskon till Hel, Fenrisulven, Narfe och Sleipner. Den kallas också Jörmungandr, "Jordens band."

Namnet Midgårdsormen förekommer endast hos Snorre Sturlasson i dennes Snorres Edda. I Den poetiska Eddan och i skaldediktningen kallas den Jörmungandr, Ormr, Nádr "orm, drake". Ormen låg i världshavet efter att ha blivit ditkastad av Oden. Oden hade låtit Lokes barn bo i Asgård, men då Midgårdsormen blivit alldeles för stor fann Oden det nödvändigt att göra sig av med den. Midgårdsormen var så lång att den kunde slingra sig kring Midgård och bita sig själv i svansen (jämför Ouroboros).

Midgårdsormen mötte åskguden Tor tre gånger. Första gången var då Tor, Loke och Tjalve besökte Utgård. Då fick Tor lyfta en av jättarnas katter, medan jätten Utgårda-Loke förvände hans syn. Katten var i själva verket Midgårdsormen och det blev oro när han lyckades lyfta ett av dess ben. Efter detta fick dock Tor se sig besegrad och fick motta speglosor för sin ringa styrka, tills han vid berättelsens slut fick veta att han varit utsatt för trolldom.

Mer Info: sv.wikipedia.org