Parkinsons sjukdom har fått sitt namn efter James Parkinson, en engelsk läkare som först beskrev den i sitt verk från 1817, An Essay on the Shaking Palsy. Sjukdomen är en långsamt fortskridande, irreversibel neurodegenerativ störning. Den kännetecknas av en gradvis förlust av dopaminproducerande nervceller, vilket gör den till en kronisk sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet (CNS). Detta leder till progressiva motoriska, kognitiva och beteendemässiga problem. De tre huvudsakliga motoriska symptomen, kända som 'Parkinsontriaden', är akinesi, plastisk rigiditet och vilotremor. Det är den näst vanligaste neurodegenerativa sjukdomen efter Alzheimers sjukdom. Demens kopplad till Parkinsons är vanligare i de senare stadierna av sjukdomen.

De exakta orsakerna till Parkinsons sjukdom är fortfarande oklara, men man tror att den uppstår genom en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Den kliniska bilden beror främst på förlusten av nervceller i substantia nigra och skador på de nigrostriatala banorna. Sjukdomen börjar vanligtvis mellan 45 och 70 års ålder och drabbar cirka 1% av personer över 60 år. Parkinsons sjukdom skiljer sig från parkinsonsyndrom, som generellt är allvarligare, har olika ursprung och svarar dåligt på behandling.

Det finns för närvarande inget botemedel mot Parkinsons sjukdom, och behandlingen fokuserar på att hantera symptomen.

Mer Info: fr.wikipedia.org