I den isolerade bergsbyn Antiá på Evia i Grekland finns fortfarande några få som kan visselspråket sfyria. Visslingarna bär över mycket längre avstånd än ropande röster, flera kilometer, och frestar inte på stämbanden på samma sätt som ett skrik. Det har varit till nytta för bönder och herdar i väglöst land utan el och telefon, men i takt med avfolkningen blir visselspråkets ställning allt svagare.

Enligt den grekiska lingvisten Dimitra Hengen bör sfyria förstås som en visslad version av talad grekiska, och olika toner och frekvenser som direkt motsvarande bokstäver och stavelser i talspråket. Det handlar alltså inte om enkla koder (Kom! Stopp!) utan är fullt möjligt att föra mer utvecklade samtal eller framföra budskap mellan namngivna personer. Fram till 1997 hade byn bara en telefon. Så när folk for till Athen brukade de ringa hem till Koula och meddela att de kommit lyckligt fram, och så fick hon vissla hälsningen vidare till familjen därhemma.

Och sfyria är bara ett av omkring sjuttio (!) dokumenterade visselspråk i världen. Många har kanske hört talas om silbo gomero på en av Kanarieöarna, men det finns många fler på andra platser

Mer Info: www.sprakochfolkminnen.se