Suveränitet är en term inom statsrätt och internationell rätt som åsyftar i sin moderna betydelse den högsta politiska makten i samhället samt självständighet (autonomi) från yttre kontroll. Begreppet kommer från suverän, som i äldre nomenklatur är en monark eller härskare, som suveräniteten ofta tillhör i kraft av ämbetet.

Suveränitet skiljer med andra ord stater från vasallstater och delstater, och är vad som ger lagen kraft enligt maximen: det finns ingen lag utan en suverän. Statens rätt till suveränitet är en allmän rättsprincip, och delar av den brukar räknas som jus cogens.

Territoriell suveränitet, varmed en stat uppstår, kan erhållas på flera sätt, såsom upptäckt av ingenmansland, annektering, ockupation, utbrytning, erövring och självbestämmande, samt genom arv och giftermål. Världssamfundet förhåller sig till sättet som den territoriella suveräniteten erhållits på genom att bedöma dess nödvändighet i förhållande till bevarandet av världsfreden.

Mer Info: sv.wikipedia.org