Maskrossläktet (Taraxacum) är ett släkte med fleråriga örter i familjen korgblommiga växter.

Maskrossläktet utbreder sig både genom frön spridda med vinden och sina rötter. Maskrosor har pålrot och runda, ihåliga stjälkar med en blomkorg på varje stjälk. I stjälkarnas väggar finns håligheter med mjölksaft, som när den torkar ger bruna fläckar. Bladen sitter i en rosett intill marken. Foderbladen, även kallad holk, sitter i två kransar – den inre med fjällen uppåtstående, den yttre något kortare och ofta med nedåtböjda fjäll.

I Norden innehåller släktet Taraxacum mer än 900 apomiktiska småarter indelade i nedanstående 14 sektioner. Många arter av Taraxacum reproducerar sig asexuellt genom så kallad apomixis, där fröna produceras utan pollinering, och de blir då i princip genetiskt identiska med moderplantan.

Den klotrunda, luftiga bollen av flygfrukter är ömtålig för en svag beröring eller en vindpust. Bladen smakar beskt, och har bakåtriktade flikar. Roten är kraftig och vertikal (pålrot).

Maskrosen är känd för sin seglivade natur och stora förmåga att skjuta rotskott till nya plantor. Maskrosor ger stora mängder nektar, och de är utmärkta biväxter med högsta betyg på nektar och pollen. Mängden pollen är dock låg.

Mer Info: sv.wikipedia.org