Vad kallas den akt där kyrklig myndighet förklarar någon vara ett helgon?

Kanonisering, kanonisation, helgonförklaring, är den akt där kyrklig myndighet förklarar någon vara ett helgon.

Ordet kanonisering härleds ur grekiskans kanonizein ’reglera’, ’bemyndiga’. I samband med kanoniseringen för patriarken, biskopsmötet, påven eller motsvarande in en död persons namn i förteckningen, kanon, över helgon, och personen ifråga är därmed värdig att vördas offentligt inom hela den världsvida Katolska kyrkan.

Ingen blir ett helgon i och med helgonförklaringen. Den bekräftar endast något som redan är en erkänd tro inom kyrkan. Den helgonförklarade anses alltså ha varit ett helgon redan under sin livstid.

Svenskar som helgonförklarats centralt är Elin av Skövde (av påve Alexander III omkring 1164, uppgiften osäker) och Heliga Birgitta (av påven Bonifatius IX 7 oktober 1391). Några av de svenska helgon som förekommer i Stockholms katolska stifts helgonkalender helgonförklarades på stiftsnivå före 1170.