Vad kallas egenskapen att lösa upp en substans i ett fast, flytande eller gasformigt lösningsmedel?

Ett ämnes löslighet i ett lösningsmedel är ett mått på hur stor mängd av ämnet som kan lösa sig i en viss mängd av lösningsmedlet. En lösning med maximal mängd löst ämne kallas en mättad lösning. I en mättad lösning befinner sig det lösta ämnet i kemisk jämvikt mellan lösningen och den olösta fasen. Två ämnen som löser sig i varandra i vilka proportioner som helst kallas blandbara. I den andra änden av skalan befinner sig olösliga ämnen. Detta är en något oegentligt benämning eftersom däri inbegrips även ämnen som bara löser sig i ytterst liten utsträckning exempelvis bariumsulfat, silverklorid med flera.