Selektiv mutism (SM) är en form av social fobi som ofta visar sig tidigt i barndomen, där den drabbade misslyckas med att prata i vissa sociala sammanhang. Samtidigt kan personen fungera helt normalt hemma eller med trygga personer. Tillståndet beror på fobisk ångest i specifika sociala situationer.

De allra flesta personer med selektiv mutism har inga problem med att förstå eller använda språket. Enligt DSM-IV-TR år 2000, baserat på antalet rapporterade fall, uppskattades siffran till 1 på 1 000, men i en stor studie från 2002 i Los Angeles, ökade siffran till 7 av 1 000. Selektiv mutism är mycket mer omfattande än och ska inte förväxlas med, vanlig blyghet. Mer än 90 procent av alla människor med selektiv mutism uppfyller kriterierna för andra former av social fobi.

Den tidigare felaktiga benämningen elektiv mutism antyder att selektivt stumma människor väljer att vara tysta, medan det egentligen handlar om en slags mental låsning som gör att det inte går att prata, precis som i andra former av fobier. Dessa personer vet att det inte är farligt att tala, men får ett ologiskt stresspåslag i vissa situationer, och detta leder till en låsning - trots att de vet hur man talar, så kan de inte. För att spegla den ofrivilliga karaktären hos denna störning, ändrades begreppet till selektiv mutism i DSM-IV, år 1994.

Mer Info: sv.wikipedia.org