Vad kallas ett nedsänkbart fordon som används för att utforska en havsbotten?

Batyskaf är en tidig undervattensmaskin uppfunnen år 1938 av Auguste Piccard. Batyskafen är byggd för att klara av det enorma trycket på stora djup. Batyskafen Trieste var den första farkost att nå botten av Marianergraven 1960. Farkostens mekanism påminner om en luftballongs, den saknar framdrivningsmaskineri och klarar av att dyka till betydligt större djup än ubåtar. Batyskafen fungerar i princip som en varmluftsballong. Batyskafen kan bara göra ett dyk och en uppstigning, därefter måste den laddas om med ballast och fotogen.

För att dyka fyller batyskafen lufttankarna med havsvatten. Till skillnad från ubåtar kan batyskafen inte blåsa tankarna med komprimerad luft för uppstigning då det inte är praktiskt möjligt att bygga en tank med komprimerad luft som har större tryck än det omgivande vattnet på djup av ett par tusen meter. Istället har farkosten med sig ballast i form av järnkulor som släpps varefter farkosten stiger. Om något skulle gå fel och fartyget blir strömlöst släpps ballasten automatiskt. Järnkulor används som barlast i stället för blykulor för att elektromagneter runt utloppsöppningarna gör att järnkulorna genom magnetfältet bildar en propp som stoppar utflödet tills att strömmen bryts.