Hikikomorí är ett japanskt begrepp med betydelsen "att dra sig undan", alternativt ”den som stänger sig inne”. Ordet myntades på 1990-talet av en japansk psykiater för att beskriva ungdomar som isolerar sig i sitt föräldrahem under minst ett halvårs tid och som inte har något socialt liv. De varken studerar eller arbetar och kan inte själva bryta sitt livsmönster. Den ekonomiska försörjningen säkras genom hjälp från den närmaste familjen.

Hikikomoriernas tillstånd motsvaras av de medicinska diagnoserna utbrändhet och social fobi.

Den japanska allmänheten betraktar hikikomorierna som lata och egoistiska, ”parasiter” som utnyttjar både föräldrar och samhället. Men en del forskare lyfter numera även fram positiva sidor av det sociala tillbakadragandet. Vissa ungdomar behöver kanske mer tid för att fundera över vilka de är och vad de vill göra med sina liv.[6

Mer Info: sv.wikipedia.org