Traditionen att fadern leder sin dotter till altaret har sina rötter i arrangerade äktenskap och hemgiftssystem, där döttrar bokstavligen "överlämnades" som egendom mellan familjer. Det som började som en patriarkal sed har utvecklats till ett symboliskt ögonblick av familjeövergång och känslomässig betydelse.

Även om brudens far fortfarande är den traditionella följeslagaren i västerländska bröllop, har moderna ceremonier allt oftare variationer som speglar förändrade familjedynamiker. Många brudar väljer nu sin mor, styvfar, bror, son eller till och med båda föräldrarna som följeslagare. Vissa brudar föredrar att gå själva som ett uttryck för självständighet, medan andra kan eskorteras av sin blivande make, vilket betonar deras partnerskap från början.

Symboliken har skiftat från "överlämnande" till "välsignelse av föreningen". Ögonblicket inkluderar ofta en ceremoniell fråga där vigselförrättaren frågar "Vem ger denna kvinna?", även om många moderna ceremonier har omformulerat eller tagit bort detta element. I olika kulturer varierar processionen avsevärt - i judiska bröllop, till exempel, leds både bruden och brudgummen traditionellt av sina föräldrar, vilket symboliserar föreningen av hela familjer snarare än bara individer.