Inom fysisk antropologi på 1800-tal och tidigt 1900-tal fastställdes kraniets form med ett så kallat skallindex eller kranieindex i syfte att visa på olikheter mellan människoraser.

I första hand användes längd-breddindex, som är det procentuella förhållandet mellan kraniets största bredd och största längd, alltså bredden delad med längden. Om index är större än 80 kallas individen brakycefal (kortskallig), 75–80 mesocefal och under 75 dolikocefal (långskallig). I äldre antropologisk forskning ansågs ett lågt breddindex visa på en "avancerad ras". Även längd-höjdindex förekom. En gemensam term för mätningar av skallens form var kraniometri.

Längd-breddindex utarbetades av Anders Adolf Retzius och spreds i stora delar av den vetenskapliga världen. De begrepp som ingår i längd-breddindexet används fortfarande för att beskriva skallform hos bland annat hundar, och kan förekomma i vissa forensiska sammanhang.

Mer Info: sv.wikipedia.org