Rudolf Christoph Eucken, född 5 januari 1846 i Aurich, död 15 september 1926 i Jena, var en tysk filosof. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1908.

Han utnämndes till professor i filosofi 1871 i Basel och 1874 i Jena. Tillsammans med flera bidrag till filosofins historia har Eucken utvecklat ett självständigt filosofiskt författarskap av stort omfång och verklig betydelse. Han visar sig här påverkad av Fichte, men har även beröringspunkter med platonismen. Han söker ett ”inbegrepp af det andliga lifvet”, som går utöver individerna och utgör en inre enhet i verkligheten och dess förändringar. Denna inre enhet nås inte genom det sinnliga begreppet, utan genom förnuftet, på noologisk, inte psykologisk väg. Både naturalismen, som fattar det andliga livet så som en naturprocess, och intellektualismen, som antar alla elementen såsom enhetligt sammanslutna i medvetandet, är enligt Eucken ohållbara. Så drivs han till att anta en kosmisk princip, som består i personligheten, men utan individuell existens och subjektivitet. Personligt liv är möjligt endast i samliv med all personlig verklighet i ett förnuftsrike. I idén om ett sådant är begreppet om absolut makt nödvändigt förbundet med begreppet absolut subjekt. Därför mynnar filosofin ut i ett bemödande att antingen, såsom Cartesius, tillgodogöra sig gudsbegreppet eller att, på Fichtes sätt, utveckla personligheten till det absoluta.

Mer Info: sv.wikipedia.org