Vem uppfann Transistorn?

Transistor är en halvledarkomponent som används som signalförstärkare, strömbrytare, spänningsreglerare och för signalmodulering, men även andra applikationer förekommer. Den fungerar som en varierbar "ventil" som styr en utspänning eller utström baserat på en inspänning eller inström. Transistorer tillverkas som diskreta komponenter eller som delar av integrerade kretsar. Tre forskare vid Bell Laboratories i USA, John Bardeen, Walter H. Brattain och William B. Shockley, erhöll nobelpriset i fysik för transistorn 1956, vilket är en av skandalerna inom Nobelprisets historia, då Nobelkommittén missade att uppmärksamma de flera tidigare patentapplikationerna på transistorer. Och det är uppenbart att det var väl känt inom Bell Laboratories att de fick Nobelpriset på den falska grunden att de skulle upptäckt transistoreffekten; på grund av att Shockley tidigare nekats patent på fälteffekttransistorn på grund av Julius tidigare patent. Dels att det framgått från dokumentation från Bell Laboratories, att teamet byggt fungerande kopior av Julius Edgar Lilienfelds transistorer.