Antoine Henri Becquerel, född 15 december 1852 i Paris, var en fransk fysiker som mottog Nobelpriset i fysik år 1903. Han var en av upptäckarna av radioaktiviteten.

Becquerel föddes i en familj som i flera generationer utmärkt sig som naturvetenskapsmän och forskare. Hans far, Edmond Becquerel, och hans farfar, Antoine César Becquerel, var båda fysiker och lärare vid naturhistoriska museet i Paris, och även hans son skulle följa i deras fotspår.

År 1896 upptäckte Becquerel radioaktiviteten av en slump, när han undersökte fluorescens hos uransalter. På uppmuntran av sin vän Henri Poincaré försökte han avgöra om fenomenet var av samma natur som röntgenstrålning. Vid studium av en fotografisk plåt i kontakt med materialet upptäckte han att det utsände sin strålning utan att behöva utsättas för ljus på förhand.

Senare visade han att strålarna som utsänds från uran fick gaser att joniseras, och att de skilde sig från röntgenstrålar genom att de kunde avböjas av elektriska eller magnetiska fält. Han publicerade resultaten den 2 mars, bara några dagar före Silvanus Thompson, som hade arbetat parallellt med samma problem i London.

Efter att Pierre och Marie Curie upptäckt ämnena polonium och radium delade han Nobelpriset i fysik 1903 med dem "som ett erkännande av de extraordinära insatser han hade utfört vid sin upptäckt av spontan radioaktivitet".

Mer Info: sv.wikipedia.org