Vem var Jan van Eyck?

Jan van Eyck, född cirka 1390 i Maaseyck nära Maastricht, Nederländerna, död 9 juli 1441 i Brygge, var en flamländsk konstnär.

Två geografiska centra dominerar 1400-talets europeiska måleri: ungrenässansens Italien med bland andra Masaccio och Sandro Botticelli, och Flandern med Jan van Eyck.

I Italien ville konstnärerna återuppliva antikens gestaltning av den mänskliga anatomin med dess idealiserande drag. Därtill uppfanns centralperspektivet, och ett flertal målare sökte ge illusion av djup i sina målningar och fresker. I Flandern, däremot, inriktade man sig i första hand på en minutiös detaljrealism i framställandet av i första hand sakrala motiv, som uppvisade ett omfattande symboliskt innehåll. I Flandern fick stafflimåleriet sitt genombrott, vilket ledde till att en nyrik borgarklass kom att utgöra ett mäktigt beställarskap. Målningarna, som tidigare hade utförts på stora pannåer eller som fresker, fick nu ett intimare format genom dukmåleriet. Även måleritekniken utvecklades genom att Jan van Eyck förfinade oljemåleriet.