Benedictus IX, född Theophylactus omkring 1005, död 1055 eller 1056, möjligen i Grottaferrata, var påve under tre perioder; I. från 21 oktober 1032 till september 1044, II. från 10 mars till 1 maj 1045 och III. från 8 november 1047 till 16 juli 1048.

Theophylactus var son till greve Alberic av Tusculum, och därmed brorson till påvarna Benedictus VIII och Johannes XIX. Det sägs att han inte var mer än 12 år då han blev påve, medan andra källor menar att han var omkring 20 år eller kanske 25-30 år. I vilket fall som helst är han en av de yngsta påvarna genom tiderna.

Han var mindre lämpad som påve och ersattes 1044 av Silvester III, som dock ibland betraktas som en motpåve. Benedictus styrkor återtog hans maktposition i april året därefter. I september avgick han, troligtvis eftersom han ville gifta sig, och sålde positionen som påve för 650 kg guld till prästen Johannes Gratianus som i maj 1045 blev Gregorius VI.

Dock ångrade sig Benedictus, återtog tronen 1045 och förblev där fram till juli 1046 då kejsaren Henrik III ingrep. Även Silvester gjorde anspråk på den. Vid konciliet i Sutri beslutades att frånta Benedictus, och Silvester, makten och Gregorius uppmanades att avgå. Den tyske biskopen Suidger blev krönt, och antog påvenamnet Clemens II. Detta godtog inte Benedictus och när Clemens dog i oktober 1047, intog Benedictus påvepalatset, men drevs ut i juli 1048 och Poppo kunde bli påve (som Damasus II).

Mer Info: sv.wikipedia.org