Vilka fåglar användes i kolgruvor för att upptäcka giftiga gaser såsom koloxid?

Många kolgruvearbetare har dött av koloxidförgiftning under eldsvådor som uppstått i samband med sprängningar i gruvor. Man behövde därför pålitliga detektorer som varnade för denna dödliga gas. Små djur, som fåglar och möss, är mer känsliga för koloxidförgiftning än människor. Om luften blir förorenad av koloxid, svimmar de långt innan människor hinner märka något och varnar på så vis i god tid för faran.

År 1911 antogs en lag i Storbritannien som krävde att alla kolgruvor skulle ha två finkar eller möss, som kunde tas med ner under jord av räddningsmanskapet, ifall det uppstod en eldsvåda. Men mössen somnade ibland på golvet i sin bur, och då kunde inte gruvarbetaren avgöra om djuret bara sov eller om det hade dukat under för den dödliga gasen. Finkarna, å andra sidan, satt kvar på sina pinnar även då de sov. Men när de utsattes för giftig gas, föll de ner från sina pinnar och gav gruvarbetaren erforderlig varning. Sedan kunde man ha en liten flaska med syrgas till hands för att få liv i den avsvimmade fågeln igen.