Spartacus, född cirka 111 f.Kr., död 71 f.Kr., ursprungligen från Thrakien, togs antingen till fånga av romerska legioner alternativt tjänade som soldat i legionerna men deserterade och därefter dömdes till slaveri. Han hamnade i gladiatorskolan tillhörande Lentulus Batiatus i Capua. Efter sin flykt därifrån tog Spartacus och hans anhängare sin tillflykt vid Vesuvius, i närheten av dagens Neapel. Här anslöt ett antal lokala slavar till Spartacus uppbåd och de plundrade regionen. Spartacus skall enligt uppgift ha predikat viss återhållsamhet under plundringarna, då hans huvudsyfte inte var att förödmjuka den romerska republiken utan leda slavarna mot frihet ut ur områden kontrollerade av Rom.

Vid tiden för revolten var andelen slavar i den romerska republiken mycket hög och hotet togs på stort allvar av senaten. De romerska legionerna var dock ej disponibla så man sände den oerfarne Claudius Glaber med en milisstyrka om 3 000 man för att krossa upproret. Man underskattade dock Spartacus och hans slavhop. De romerska styrkorna skall ha slarvat med fortifikationer och de överraskades fullständigt under en nattlig räd där de flesta soldater, däribland Claudius själv, dödades i sömnen. Efter denna framgång skall Spartacus anhängare ha växt till så många som 120 000 förrymda slavar.

Mer Info: sv.wikipedia.org