Airedaleterrier är en hundras från Storbritannien. Den har sitt namn efter dalgången vid floden Aire i West Yorkshire. Rasen är den största av alla terrierraser och användes ursprungligen för utterjakt och jakt på vattensork. Idag hålls den främst som sällskapshund.

Trots epitetet terriernas kung är airedaleterriern inte en äkta terrier och har alltid varit för stor som grythund. Den korsades fram mellan 1850-talet och 1870-talet i Yorkshire i nordöstra England. Exakt vilka raser som användes och i vilken ordning vet man inte. Allmänt förmodas släktskap med den utdöda Old English Broken-haired Terrier eller Old English Black and Tan Terrier som även ligger till grund för bl.a. welshterriern. Andra raser som antas ingå är otterhound och strävhåriga varianter av foxhound och/eller harrier. Syftet med korsningarna var att få fram en hund som var lämplig för singeljakt av utter, till skillnad från otterhounden som jagade i koppel (pack). Likheten med welshterriern är resultatet av målinriktad avel efter att rasklubben bildades 1889.

1879 visades den på hundutställning första gången. Sitt nuvarande namn fick airedaleterriern 1884, innan dess kallades hundarna bland annat Bingley Terrier och Waterside Terrier. Året därpå erkändes den som självständig ras av the Kennel Club (KC). 1894 visades den första airedaleterriern på utställning i Sverige.

Mer Info: sv.wikipedia.org