Som målare var Pollock inte någon naturbegåvning; han kämpade länge med sin oförmåga att bemästra de traditionella måleriteknikerna. Han beslutade sig för att i formen ge uttryck för denna kamp och sökte göra själva handlingen att måla till dess eget ämne. Pollock övergav palett, staffli och till och med penslar, och började istället att droppa, stänka, kasta och hälla färgen på duken, som vanligtvis låg utlagd på golvet i ateljén.

”Jag föredrar att nubba fast den ospända duken på den hårda väggen eller på golvet. Jag behöver motståndet från en hård yta. På golvet är jag mera otvungen. Jag känner mig närmare målningen, mera som en del av den, eftersom jag på detta sätt kan gå runt den, arbeta från alla de fyra sidorna och bokstavligen befinna mig i målningen. Detta är besläktat med den metod, som används av Västerns indianska sandmålare."

Han utvecklade det som senare kallades för ”dropp-tekniken”, och använde även bland annat stelnande borstar och pinnar för att skapa sina konstverk. Pollock kunde också göra ett hål i en färgburk för att få en förlängd dropplinje.

Mer Info: sv.wikipedia.org