Shogun "fältherre som kväser barbarer", var en japansk titel som ursprungligen användes för att beteckna fältherrar som på kejsarens uppdrag genomförde fälttåg mot Japans ursprungsbefolkning, ainu.

Från 1192 till 1886 (med vissa undantag, exempelvis 1333-1336) kom titeln att användas som en beteckning för Japans högsta militära befälhavare (periodvis landets de facto-härskare). Titeln kampaku användes mellan 1585 och 1598.

Under Tokugawashogunatet var Japan en militärdiktatur med shogunen i Edo som landets verklige härskare. Kejsarens Kyoto var fortfarande landets officiella huvudstad, men kejsarfamiljen och adeln runt den hade ingen reell makt. Under perioden isolerade sig Japan från omvärlden och tillät bara ytterst begränsad kontakt med omvärlden i form av holländska protestantiska handelsmän på ön Dejima i Nagasakis hamn.

Shogunatet började krackelera i mitten av 1800-talet, vilket slutligen öppnade för Meijirestaurationen, då kejsaren efter 250 år återfick makten, shogunatet avvecklades och samurajerna omskolades.

Mer Info: sv.wikipedia.org