Asfalt används ofta som en förkortning av asfaltbetong, som används till vägbeläggningslager och består av bindemedlet bitumen och krossat stenmaterial. Innan det färdigblandade materialet lagts ut på väg, kallas det asfaltmassa. Asfalt används även om naturasfalt; råolja som trängt upp till markytan och oxiderat. Naturasfalt består främst av bitumen och kerogen. Ordet härstammar från grekiskans ἄσφαλτος, asfaltos. Möjligen är det ett semitiskt lånord med betydelsen "hindra från att falla omkull" och skulle då syfta på ämnets förmåga att sammanfoga murar och andra konstruktioner. Andra källor menar att ordet kommer från sanskrit "jatu", alternativt det latinska "pix tumens" vilket betyder utsipprande beck.

Bitumen används inte bara som bindemedel i asfalt, utan även som tätskikt på till exempel hustak och källarmurar, och den användningen är betydligt äldre än asfalten. Enligt Gamla Testamentet vilade Moses i en flätad korg som var tätad med bitumen (ordet ”beck” används i Bibeln) innan den sattes i vattnet.

Mer Info: sv.wikipedia.org