Hjortars flockbeteende är ett av naturens mest avancerade sociala system, som varierar kraftigt beroende på art, säsong och miljöförhållanden. Till skillnad från vissa djur som lever i permanenta flockar, bildar hjortar dynamiska grupper som ständigt förändras i sammansättning och syfte.

Under våren och sommaren bildar honhjortar (hindar) ofta barnkammare med sina kalvar, där de delar på skyddsuppgifter och ibland till och med ammar varandras ungar. Vuxna hanar (bockar) lever vanligtvis separat i ungkarlsflockar under denna period, där de utvecklar komplexa hierarkier som minskar behovet av allvarliga strider när parningssäsongen kommer.

Storleken på hjortflockar kan variera från bara några individer hos skogslevande arter till enorma samlingar på tusentals hos slättlevande arter som renar. Dessa större flockar använder sofistikerade strategier för att undvika rovdjur, inklusive att placera de starkaste medlemmarna vid periferin och koordinera rörelser genom subtila kroppsspråkssignaler.

Det kanske mest fascinerande är hur hjortflockar fungerar som kollektiva intelligenssystem. Studier har visat att större flockar fattar bättre beslut om migrationsvägar, matplatser och rovdjursundvikande än individer eller små grupper, vilket visar en form av "mängdens visdom" som ökar överlevnadsgraden för alla medlemmar.