Berlinerblått, C.I. Pigment Blue 27 (77510 / 77520), är ett oorganiskt, mörkt blått pigment. Det består av ett järnferrocyanid-salt, där en del av järnkatjonerna kan vara ersatta av ammonium-, natrium- eller kaliumjoner.

Pigmentet upptäcktes 1704 och började tillverkas i större skala i mitten av 1700-talet. Andra namn på berlinerblått är bland annat pariserblått, järnblått, Miloriblått och preussiskt blått. Namnen har ibland använts för att beteckna olika varianter av pigmentet, men inte på något konsekvent sätt.

Pigmentet ger ofta en mycket mörkt blå färg som kan dra svagt åt rött i masston, medan det har en underton som drar tydligt åt grönt. Även i blandingar med vitt får det en mer grönaktig ton.

Det är syrabeständigt men bryts ned redan i lätt basiska miljöer och kan alltså inte användas i kalkfärg. Även akrylfärg anses för alkaliskt för berlinerblått och istället görs efterliknande pigmentblandningar.

Ljusäktheten är "utmärkt" hos rent berlinerblått. Den minskar dock i blandningar med vita pigment, och kan gå från "utmärkt" vid liten utblandning, till "mycket dålig" vid hög utblandning. En egenhet hos pigmentet är att en blekning orsakad av en begränsad och kortvarig ljusexponering kan vara reversibel efter att exponeringen upphört.

Mer Info: sv.wikipedia.org