Fiolen är en hörnsten inom orkestermusik och är känd för sina fyra strängar och förmågan att skapa ett brett spektrum av uttrycksfulla toner. Den moderna fiolen utvecklades främst i Italien under 1500-talet, med betydande bidrag från de berömda familjerna Stradivari och Guarneri. Fiolens design har förändrats lite genom århundradena, vilket vittnar om dess perfekta form.

Fiolen spelas med en stråke och kan producera ljud som sträcker sig från ömtåliga och luftiga till kraftfulla och resonanta, vilket gör den till en oumbärlig del av både soloframträdanden och ensembler. Strängarna stäms vanligtvis till G, D, A och E, vilket möjliggör ett varierat musikaliskt uttryck.

En fascinerande aspekt av fiolen är dess roll i olika musiktraditioner. Förutom att vara central i västerländsk klassisk musik, spelar den också en viktig roll i folkmusik världen över, inklusive irländska, indiska och mellanöstern-genrer. Fiolens anpassningsförmåga har gjort den populär bland musiker som vill blanda olika musikstilar.