Samuraj avser vanligen adliga krigare i det feodala Japan (700–1800-talet). De tillhörde den högsta samhällsklassen, den feodala krigaradeln buke. Även termen bushi, ”krigare”, förekommer. En hederskodex, Bushidō (”krigarens väg”), som beskrev hur en samuraj skulle leva och dö publicerades av Inazō Nitobe i hans bok “Bushido: The Soul of Japan” året 1899. Dock finns det väldigt lite konkreta historiska bevis på att en sådan kodex fans under feudala japans tid. Nitobes bok blev mycket populär utomlands trotts detta, och bidrog till en positiv bild av japanska krigarkulturen bland kända västerländska figurer som Theodore Roosevelt. Nitobes koncept av Bushido var viktigt i den japanska armén ända fram till andra världskrigets slut, och förblir signifikant för diplomatiska förhållanden mellan japan och utlandet.

Själva ordet ”samuraj” betyder ”att tjäna” och åsyftar i början av 700-talet de vasaller förläningar då de svor lojalitet till kejsaren och tjänade honom. En samuraj tjänade i allmänhet under en länsherre, daimyo. En herrelös samuraj kallades för en ronin.

Mer Info: sv.wikipedia.org