En diftong är en vokal som inrymmer två olika klangfärger. Det kan simpelt förklaras som en glidning mellan två vokal-ljud i samma stavelse. Ett exempel på detta är vokalerna i ordet "paus". Diftonger förekommer i många germanska språk, till exempel engelska (house) och tyska (Haus). En diftong som är mer framträdande i sin initiala fas kallas fallande (ex. tyskans wein audio); en diftong som är mer framträdande i sin slutfas (ex. spanskans bueno) kallas stigande.

Diftongerna (ai, au, ey) som gemensamt hade funnits i de fornnordiska språken började under 1100-talet att försvinna i det östnordiska språken (idag svenska och danska). De levde däremot till viss del kvar i både gutniskan (som talas på Gotland) och i de västnordiska språken (idag norska, isländska och färöiska). I svenskan förekommer nu diftonger i standardspråket endast sparsamt och oftast i lånord som taekwando och scout. I flera dialekter finns däremot de ursprungliga diftongerna kvar, som i målen i Österbotten och i de västra delarna av Jämtland och Härjedalen. De återfinns dessutom i Lima- och Transtrandsmålet i Västerdalarna samt i den bondska som alltjämt talas i Väster- och Norrbotten. De diftonger som förekommer i skånska och andra sydsvenska dialekter är däremot av senare datum.

Mer Info: sv.wikipedia.org