Ståuppkomik, av engelskans stand up comedy, är en form av komisk underhållning, där en ensam underhållare, ståuppkomiker, talar direkt till en publik. Ståuppkomikern brukar föra längre monologer. I dessa blandas att tala direkt med/till publiken utan en fjärde vägg som avskiljer dem, roliga historier och anekdoter och korta oneliners. Ståuppkomiken förefaller ofta vara improviserad och handlar ofta om dagsaktuella politiska ämnen eller vardagliga, allmänmänskliga ämnen. Ståuppkomiken sägs ha sina rötter i det sena 1800-talet, i amerikanska vaudevill- och cirkustraditioner. Mark Twain (1835–1910) har kallats en mästare på området. I mitten av 1950-talet fick genren en renässans i USA genom komiker som Lenny Bruce, Mort Sahl och andra.

Det finns undantag från de vanliga metoderna, som Lasse Lindroth som inte uppträdde under eget namn utan som invandraren Ali Hussein, John Houdi som trollar på scen och Jeff Dunham som även buktalar och "interagerar" med sina dockor.

Då ett av de primära målen med ståuppkomik är att få publiken att skratta måste ståuppkomikern anpassa sitt material efter situation och publik. En komiker som inte lyckas leverera och få publiken att skratta kan själv häcklas av publiken. De flesta ståupkomiker arbetar både med att skriva och framföra sitt eget material och skådespelaren och komikern Will Ferrell har sagt att han testat ståuppkomik men att det inte passade honom då ”ståuppkomiken är hård, ensam och ond.”

Mer Info: sv.wikipedia.org