En nigning är en traditionell västerländsk hälsningsgest utförd av kvinnor och flickor där den nigande böjer benen vid knäna. Ibland böjs även huvudet. Den manliga motsvarigheten är en bugning.

Nigning kan användas vid hälsning på en annan person av högre rang, exempelvis då en yngre hälsar på en äldre, eventuellt samtidigt som man tar i hand. Bruket har på många håll i västvärlden blivit mindre vanligt men förekommer vid vissa tillfällen, bland annat mottagande av en gåva eller utmärkelse samt inför högre uppsatta personer, särskilt en monark eller annan medlem av kungafamilj. Ibland niger också sörjande då de vid begravning hälsar på den döda. Nigning förekommer även vid applådtack på operahus men är inte vanlig på talteatrar. Desmond Morris menar att rörelserna i nigning och bugning fram till 1600-talet var kombinerade i en i princip könsneutral rörelse, som sedan separerades till två olika.

I Sverige är det inte längre allmänt förekommande att kvinnor niger utan det förknippas kanske främst med flickor som förväntas niga för vuxna. Inte heller vid det svenska hovet är längre så kallad hovnigning vanlig. En viktig händelse för detta var då svenska ministern Ulla Lindström inte utförde någon hovnigning för Storbritanniens drottning Elizabeth II vid ett statsbesök i Sverige i juni 1956.

Mer Info: sv.wikipedia.org