Varför skålar vi?

Att skåla innan man tar den första klunken av en dryck är en universell sed och en av de äldsta traditionerna i världen. Skålandet innebär att man dricker för någons hälsa, som en önskan om framgång eller för att fira något eller någon. De äldsta uppgifterna visar att skålens historia börjar med grekerna och fenicierna, som i forntiden höjde sina vinglas som en offergåva till gudarna. I antikens Rom spilldes lite av drycken på marken under skålen, som ett sätt att släcka gudarnas törst. I Brasilien blev denna sed den populära uttrycket "dar um sip ao santo" (ge en klunk till helgonet).

Andra berättelser visar att skålandet också uppstod i forntiden, men av en annan anledning: skålen förseglade slutet på konflikter. Vid den tiden var förgiftning genom dryck ett av de enklaste sätten att slå ner en fiende. Under fredsfördragsbanketter skulle ledare eller värdar slå sina koppar högt mot sina motståndares, vilket fick vätskan att flöda från en kopp till en annan, vilket försäkrade gästerna att vinet inte var förgiftat och att ingen skulle bli berusad. Därför önskar man varandra "skål!"

En annan berättelse hävdar att handlingen att klinga glasen har sitt ursprung hos den grekiska vinguden Dionysos.