Vem uppfann onomatopoetiska ord?
Ett onomatopoetiskt ord eller ljudhärmande ord är inom lingvistik, retorik och poesi ett ord som låter som det det representerar. Exempel på detta är bom, prassla, krasch, sörpla, slafsa, pang och prutt. Onomatopoetiska ord förekommer i alla språk, även om ljud som beskriver samma företeelse ofta skiljer sig beroende på språkens fonologi. Som exempel är tuxtax den latinska motsvarigheten till "smack", som i ljudet av slag som träffar sitt mål. I klassisk grekiska var koax ljudet av en grodas kväkande (också det ljudhärmande). I japanska (som är mycket rikt på ljudhärmande ord för alla möjliga sammanhang) är dokidoki ljudet av ett hjärta som slår. De ljudhärmande orden i språk kan ofta låta rätt långsökta och svåridentifierbara för dem som inte är språkintresserade eller har språket som modersmål.
Mer Info:
sv.wikipedia.org
REKLAM